Du Kan Icke Tro Ack Men Kare Sa


Du kan icke tro, ack, men käre så hör:
Gud har ju sig själf icke skonat;
Kom hit, kom till korset, se Lammet, som dör,
dess blod har med Gud oss försonat,
Och borttagit världenes synder.

Och har det nu verkat så kraftigt hos Gud,
Att han helt tillfreds kunde blifva,
Och blott för dess värde dig taga till brud
Och himmelens katter dig gifva,
Så låt ock du därmed dig nöja!

Ja, blodet det runnit, det rinner för dig,
Och Gud har antagit en lösen,
Som gäller för alla, för dig som för mig,
Fast synderna voro mång’ tusen;
Dess värde är evigt detsamma.