Hur Ofta Har Forsagda


Hur ofta här försagda,
Vi allting hopplöst se,
Omkring oss blott är mörker,
Vi våga knappast be;
Så skönt ur moln och dimmor,
En röst då hviskar en’;
“Mitt barn är jag ej med dig,
Att dig ej lämna allen’?”

Kör:
Nej, aldrig allen’,
Neh, algrid allen’,
Han lofvat att dig ej lämna,
Att dig ej lämna allen’.

O själ, har du förgätit
Hans milda, sköna ord?
Hvars genomstungna fötter
Fått blöda på vår jord:
“Jag aldrig dig förgäter,
Mitt barn,hur åldrigt se’n,
Förglöm ej jag har lofvat:
Att dig ej lämna allen’,” [Kör]

Haf mod du trötte pilgrim,
Om moln bortskymma här
Det anlete du älskar,
Så är han dock dig när.
Räck ut din hand mot honom
Och se, det klarnar re’n,
Han ler mot dig, som lofvat,
Att dig ej lämna allen’, [Kör]