Hvad Fattas Mig Annu Min Herde Han


Hvad fattas mig ännu? Min herde han är,
Den trofaste, nådige Herren.
De svaga, små lammen i famnen han bär
Och är från de sina ej fjärran.
På grönskande ängar han förer sin hjord
Till friskaste kälsprång, så lär mig hans ord,
Och evigt det ordet förblifver.

Jag fruktar mig ej, ty hans käpp och hans staf,
De trösta och styrka mitt hjärta,
Och allt hvad mig möter, det vet han ju af,
Det vare sig fröjd eller smärta.
Hans nåd och barmhärtighet följa mig här,
Och snart får jag se honom, sådan han är,
Och bo i hans hydda för evigt.