Som Farao Med All Sin Har


Som Farao med all sin här
I Röda hafvet dränktes,
Så all den synd i världen är, –
Ack hör och lär! –
I Jesus blod nedsänktes.

Som gnistan, kastad i ett haf,
Strax slocknar och försvinner,
Så all vår synd gick där i qvaf,
Fick där sin graf,
Att mer man den ej finner.

Nu är det skedt – och världen står
Från all sin synd otalig
Så frälst, att blott med tron hon går
Til Lammets sår,
Är hon på stunden salig.

Se, detta är den hemlighet,
Som ingen mer på jorden
Än blott den trogne riktigt vet;
En annan det
Ej ser – och ser dock orden.

Nu är ock jag af världen en
Och tror på Jesu pina,
Ty är jag i hans klädnads sken
Helt hvit och ren
Från alla synder mina.

Om synd och satan i mitt kött
Än skulle grufligt rasa,
Jag i hans skygd, som för mig dött,
Skall hvila sött
Och ej för döden fasa.