Val Mig Nu Till Borgen Jag Hunnit


Väl mig, nu till borgen jag hunnit,
Mitt salighetsberg och mitt slott!
I tusende qval harjag gått
Och aldrig förstått
Den fridenes grund jagnu funnit,
Hur stormar och böljor än slå,
Mitt berg och min borg stå ändå, stå ända, ända!

Vi gärna blott tro, hvad vi kânna,
Men icke är sådant att tro,
Och ingen kan så få den ro.
Hos kristna bör bo.
Hur skiftar ej känslan! I henne
För vindarne vågorna gå;
Guds nådeförbund står ändå, står ändå, ändå!