Vi Hafva I Himlen En Ofverste Prast


Vi hafva i himlen en öfverstepräst,
Som alltid kan varkunna sig;
En sådan, han passar för syndare bäst,
En sådan, han passar för mig.

Ack, skulle jag själf komma fram för min Gud,
Si, evigt jag borta då blef;
Ty jag hafver syndat och brutit hans bud,
Den lag i vårt hjärta han skref.

Den lag, som han redan på Sinai gaf
Och sände från himmelen ned,
Att visa oss alla sin helighets kraf
Och att han på synden är vred.

Vår öfverstepräst, si, han tog sig uppå
Att medlare blifva hos Gud,
Att själf under lagens förbannelse gå
Och hålla de brutna Guds bud.

Ett offer fullkomligt för oss han frambar;
O, djup af Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var;
Så äro vi frälsta af nåd.