Vik Ej Ur Mitt Hjarta


Vik ej ur mitt hjärta
Hälsosamma smuarta,
Andens fattigdom!
Säg mig mina brister,
Att jag aldrig mister
Nådens rikedom.

Vandringsman på jorden
Fatta gjupt de orden;
Blott som arma, små
Nåden vi erfare
Gud den aunderbare,
har beslutat så.

Blir du själfbelåten,
Är du re’n från ståten,,
Som till lifvet bär.
Endast de “elända”
Söka och använda,
Hvad oss gifvet är.

Hellre må du ligga
Uti stoft och tigga
Nåd i Jesu blod,
Än att själf rättfärdig,
Helig stark och värdig
Hafva tröst och mod.

Milde gud bevara
Mig från denna fara:
Själfrättfärdighet!
Men i Kristus gif mig
Tröst och kraft och bilf mig
Du all salighet!